När jag väl började bli trött inatt och skulle lägga mig tillrätta så hittade jag ingen skön sovställning. Jag höll på att bli tokig. Tillslut tog jag kudden och la mellan knäna och det skulle jag ju ha kommit på tidigare.
Samtidigt som jag låg där så bra så kunde jag ju inte på något sätt frånkomma tanken av hur mycket dessa kuddar betydde för mig sista månaden av graviditeten, som dessutom ihop med lite illamående i början är det enda lite jobbiga minnet jag har från hela graviditeten. Jag hade en kanongraviditet. Tankarna flög tillbaka rejält innan jag somnade. Underbart!

Och NEJ jag kommer heller aldrig för mitt liv glömma njurstensfallet, det var värre än smärtan under förlossningen. Tänk er själva att sitta i en bil på e4an, lång tråkig väg som ser precis likadan ut hela vägen och TRO att man ska föda(innan man lixom vet hur det känns att föda barn) och det enda man kan göra är att kolla på dom vita strecken längs vägen, knyta händerna och hoppas att man närmar sig hemma SNART. THE PAIN!
Fast jaa såklart va de inte smärtfritt att föda barn heller, MEN den smärtan var på ett helt annat sätt.


Nää nu ska jag ta mig lite kaffe!