Nee fyfan! Igår va rena mardrömmen!
Vi åkte igår för att byta bil, ganska lång sväng.. Jag hade ju inte så ont mer än att vi visste om att vi skulle få stanna ettpar ggr och gå på toa!

Men efter att ha kommit en ganska bra bit så blev inget som planerat! ONT ONT ONT.. och då menar jag ONT!
Det var nog den värsta smärtan jag varit med om!
Började med att jag kände mig så oerhört kissnödig(som man gör när man har uvi).. fast för varje gång jag fick akut "kissnödighetskänsla" så gjorde det bara ondare och ondare!
Det avtog lite efter att ha stannat och gått på toa! men sen kändes det som allt bara kom över mig!

Jag stod knappt ut emellanåt!
Men eftersom det avtog emellanåt så funkade det..

På vägen hem sen efter några mil så kom det tillbaka sådär skitont igen FAST VÄRRE!!
Vi stannade och jag bestämde mig för att lägga mig i baksätet då jag verkligen inte kunde sitta längre för värken satte sig då i ryggen och magen! Tobbe va stensäker på att det var riktiga värkar som dratt igång! men jag var fortfarande osäker.. det lixom slutade aldrig! Värken satt i i magen och ryggen hela tiden och magen va som en stor jäkla sten!
Han tjata på mig att jag skulle ringa till förlossningen.. För även om det inte nu handlade om att förlossningen startat så ska man ju inte ha sådär ont av en uvi när man ätit antibiotika 1 ½ dag, eller inte öht egentligen kan man tycka om man har uvi utan behandling! men hur som helst så kunde jag inte ringa.. jag hade så jävla ont och där brast det..  jag tjöt som en gris.. fy fasn så hemskt de va! Och stackars Tobbe då som inte kunde göra annat än sitta där! vet inte om han blev lite rädd men rätt som de va så hade iaf han ringt upp NÅN? vet inte vem.. men efter en stund så kunde dom i telefon iaf prata med mig då det släppte lite lite!

Det var sjkvårdsupplysningen han hade ringt tror jag! Dom undrade lite över antibiotikan, hur stark den va osv..
Och när jag bad Tobbe sträcka sig efter min väska så fråägade dom om det var jag som körde.. Tänk om man hade vart så dum!! haha. hursom helst.. hon tyckte väl att det verkade som jag kanske hade för svag medicin med tanke på att jag ändå ätit det i över en dag! de ska ju lixom inte bli värre eller SÅ ILLA..

Vi prata inte mer om det.. hon bad mig ringa förlossningen istället.. För hon likasom jag tyckte då att det mer verkade som en förlossningsstart!
Jag ändrade mig till att tro det under tiden vi pratade och jag inte längre kände att jag hade ont i kisserit!
Utan bara ryggen och magen.. så jag nästan skulle kräkas!

Jag hann inte ringa förens förlossningen ringde upp mig!
Då hade tanten jag först pratat med ringt förlossningen redan och talat om läget!
Även barnmorskan därinne tyckte väl att det verkade som en förlossningsstart.. men det man gör sådär eftersom det inte var regelbundet nånstans så åkte vi hem.. Tog panodil och badade! och jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan mitt älskade badkar! Det var så otroligt skönt!
Visst hade jag hoppats på att det inte skulle avta och att det verkligen var dags men just då vile jag bara SOVA!
Tro det eller ej men jag somnade (FAST SENT INATT) ändå!

Nu på morgonen känns det såklart bättre men ont i ryggen det har jag.. så nu hoppas och väntar jag på att det drar igång på ett eller annat sätt.. och att uvi-värken släpper!
Jag sprang till medicinkuren när jag vaknade vid 9 (som ett litet barn är ivrig på julafton med paket)...


VILKEN RESA!
Blir en lugn dag för mig, fast det är jobbigt att sitta och ligga still..
Då känns värk osv lite mer så får vanka runt här hemme i lugn och ro hela dagen iatället!!