Det börjar bli riktigt jobbigt, jag vet inte ÄRLIGT om jag står ut längre!
Det är inte lätt nånstans, det är det jobbigaste i mitt liv ..

Att veta varje söndag att Tobbe ska åka, för att va borta från mig ända till fredag, för att sen komma hem över helgen (som går för fort) för att sen veta att han snart ska åka igen.. man hinner ju inte ens blinka så är det söndag igen och man blir sådär skitledsen.. IGEN..

Det är verkligen inte kul nånstans..Jag spyr verkligen över söndagarna (dom är värst) men hela veckorna minst lika tråkiga! Jag har verkligen börjat HATA det hela! Jag vill inte att det ska vara såhär!

Jag har aldrig direkt gillat det men accepterat det.. numera känns de inte ens som jag klarar av att acceptera det!
Varför ska det va så jobbigt?! ska man behöva bli SÅÅ ledsen så ofta med dessa sömnlösa nätter? :o(


Jag önskar verkligen över allt annat att det var annorlunda, eller åtminstonne lättare!
Jag vill ha tillbaka vardagen hemma med honom, den va super!