Tro det eller ej men jag lever.
Och oavsett ni gillar det eller ej så vet jag inte längre om jag vill blogga. Jag trivdes som fisken i vattnet med det förut, det var en del av mig litegrann faktiskt. Men nu längre vet jag inte. Det har hänt sååååå mycket i mitt liv sista tiden som faktiskt fått mig att tänka lite annorlunda, på mycket.
Jag vet inte om jag längre är den som gärna delar med mig av min/våran vardag såhär öppet. Jag är klyven där, för hur jag känner om det. Men samtidigt så vet jag ju ändå att det är lite jag att göra det!
Sista månaderna har jag faktiskt inte ens tänkt på bloggen, inte brytt mig om datorn, och tillochmed väldigt lite om kameran också. Det är inte jag! Har jag vart online nånstans så har det vart med mobilen(smidiga små saker de där). För, bara för att jag slutat trycka på dessa knappar så betyder ju inte det att jag kan hålla mig ifrån endel fina bloggar där ute.

Livet?
Ja, det kan plötsligt..åt båda hållen vända lika fort som en pannkaka i en stekpanna. Kaos? Ja, det kan dyka upp från ingenstans och kan ibland vara nåt av de svårare man går igenom. Ni vet, om pannkakan inte vänder sig rätt utan istället spricker längsmed stekspaden och bara ena halvan vänds, eller varför inte som den klassiska första pannkakan innan rätt värme - en kladdig jävla sörja!
Ni vet kanske det där: "Nej nu klarar jag inte mer" lika snabbt som "Jo detta klarar jag, jag är stark, jag har ju allt"..
Där, precis där har jag stått både påklädd och naken flera gånger ända sen den 3 januari i år, gällande flera saker! Hemskt.

Ovissheten är en sak för sig. inte att leka med!


Jag får se.